Glömde ju berätta

att jag var in till daggdroppen och smoezz och hälsade på. Jag är så tacksam för att det finns någon som hälsar på hos mig. Men jag har ju inte lärt mig det här riktigt ännu, så jag får väl ha lite tålamod. Ni två är i alla fall hjärtligt välkomna och efterlängtade. Kram på er båda två.

Den påstådda våren...

lyser med sin frånvaro i mina trakter. Men nu åker jag ner till stugan ikväll så får vi se om det är någon vår i "paradiset". Förmodligen har vi fortfarande mycket snö kvar. Kanske räcker till en snölykta i kvällsmörkret, när vi kommer ner. Tar lite bilder i helgen om nåt vackert dyker upp.

Får jag presentera vår härliga vackra "Tjejen" som vi hade glädjen att få ha hos oss i 14 år. Tyvärr drabbades hon av cancer i juvern så trots en tor operation där allt togs bort blev hon inom ett halvår sjuk igen och då var det för mycket för att rädda henne så vi avliva henne. Det är stor sorg att mista en familjemedlem som levt med en så länge, men det är ju en del av livet.

Hon var en suverän musjägare men rörde aldrig våra småfåglar som häckar hos oss varje år i våra holkar. Det här är den sista bilden vi tog på henne (nov.-07) men då visste vi inte att hon en timma senare skulle bli akut sjuk och vi fick åka in med henne samma kväll. Det blev tomt i min säng på kvällarna därefter, men när det gått en vecka så började "Mio" komma till mig istället. Han som aldrig hade sovit i någons säng tidigare utan alltid valde egna sovplatser lite varstans, blev sen dess min sängkompis. Numera sitter han i sängen och ropar på mig när klockan har blivit 22 ca, då tycker han att jag ska gå och lägga mig för då vill han sova. Det är en fantastisk förmån att få ha hand om egna djur för de blir så tillgivna och goa. De visar oss så mycket kärlek och respekt på sitt vis. Med kroppsspråk och jamande säger han vad han vill, och vi vill inte alltid samma sak. Men oftast får han som han vill. Han blev ju 17 år den 21 februari så det är inte svårt att ge efter för en så gammal gentleman. Översatt enligt min kattbok är han nu 84 år. Mio har det typiska M:et i pannan. Han är blandras av abbesinier, norsk skogkatt och svensk bondkatt och han har en underbar beige färg. Men den vita hakan har kommit med åldern.

Tisdag, vacker men slaskig

Det har varit vackert väder idag och man anar återigen vår i luften. Och snart snart så är det dax. Men vi vet ju alla att det kan vara lurigt hela april också så jag tar inte ut någon vårglädje i förskott. Förra helgen hade vi 25 cm djupt med snö vid stugan, nu håller det mesta på att sakta töa bort. Men inga krokusar ännu vi husväggen. Men vägen in till vår lilla by med 5 små torp är fortfarande snöig som när denna bilden togs.

Jag tänkte berätta lite om vår stuga. Den byggdes år 1840 och är inuti på ca 30 kvm om man räknar med den numera inredda kallvinden. Det finns en liten farstu utanför den gamla entrédörren som är vår hall och skrivhörna, med bokhyllor bredvid ena fönstret för alla mina trädgårdsböcker, fröer och annat som hör huset och trädgården till. Fågelböcker har vi också för vi har mycket småfåglar som äter hos oss, och det är väldigt roligt att titta på dessa små varelser. Det är svårt att förstå att de inte förfryser sina små tunna ben när vi har ner mot -20 grader kallt ibland. Men det går åt massor med fågelfröer och bollar och jordnötspåsar åt dem. Men det är det värt. Visst är den söt när den är så här uppburrad i sin fjäderskrud. Glada hälsningar från mystras paradis.