Idag har det varit en sån där härlig dag

för mina yngsta barnbarn har varit här men sin mamma, min jättegoa sonhustru. Jag är verkligen glad att det är just hon som är mamma till dem. Min son hade sååå god smak redan 1985, tror jag de träffades. Och hon är vacker. Vi trivs tillsammans och kommer verkligen bra överens, vilket jag är så tacksam för när jag hör och läser om allt gnäll om sonhustrur och svärmödrar och även mor och dotter-förhållande som inte fungerar. Det är så viktigt för barnen att alla i deras omgivning kan träffas och trivas tillsammans. Det ger trygghet för barnen att få träffa alla generationer i en familj.

Så tack för idag AP och barnen.

Tiden går ju så rasande fort, och jag har ingenting emot det mer än att "slutet" kommer närmare för var dag som går. Jag brydde mig väl aldrig om såna tankar förr när man var tjugo, trettio eller femtio, inte ens vid sextioårsdagen tänkte jag på det, men nu börjar det bli läskigt när varje dag är ett närmande mot 70. Det låter så ruskigt gammalt. Fast å andra sidan så har jag ju samma hjärna och inre kvar även efter 70-årsdagen, so what!!!!! Man är inte äldre än man känner sig heter det ju, men ibland känner jag mig som nittio när jag inte kan gå alls p g a reuman. Jaja, jag är glad för varje dag jag kan kliva ut sängen själv och verkligen tänka mina egna tankar, brukar jag säga.

Livet är skönt, ljust och positivt på alla sätt och jag har mycket att vara tacksam för. Men det tänker jag inte börja rabbla nu. Jag letar upp en fin bild istället som ni får titta på. Den här är tagen från bilen i farten vid Hjälmarssund och det blir ändå så fina bilder med min lilla digitalkamera. Jag får sån lust att måla dessa motiv i akvarell när jag ser detta ute i naturen. Men det klarar jag ju inte, så det är tur att jag kan fotografera.

Tack Synnöve för din hälsning och kommentar om bilden. Jag tycker mycket om just de bilderna så här får du se en till, med risk för att bli tjatig. Jag går in på din blogg och morsar på dig där. Kram till alla

Mystra

Och vintern bara fortsätter.........

till min stora glädje. Ja det är mycket snö och det är dåligt skottat och jag tycker mycket synd om alla föräldrar som ska dra barnvagnar med både ett och två barn i/på. Jag tycker också synd om alla andra som liksom jag går med rollator nu för det är stört omöjligt. Till skillnad från barnvagnarnas framhjul som sitter fast och går i samma riktning som bakhjulen, så sitter våra framhjul så att det snurrar och far, och sällan åt det håll man ska gå utan lite hur som helt. Men jag älskar verkligen allt det vita och det stora högarna och kylan och det vackra i träden. Jag får promenera mer sen när våren kommer. Tänk va´skönt det ska bli. Och så här ser vår lilla frukostveranda ut nu som sommartid är inbäddad i syrener. Helt skyddad från omvärlden.


Och de kära småfåglarna som ger oss nya ungar varje år i våra holkar runt om i trädgården. De har det kärvt nu, så vi matar med fröer, russin, äpplen, kokosnötter, talgbollar, jordnötspåsar och vissa typer av brödkanter när vi får såna över. Jag hoppas att de klarar vintern så vi får nya ungar till sommaren.

Så här såg det ut vid Hjälmaren när vi åkte hem förra söndan. Det är bara den allra mörkaste randen som är land. Ovanför är det himlen med läckra moln och framför är det den isiga Hjälmaren. Mycket vackert var det. Ganska bra bild från bilrutan i full fart, för det var sent på em och grått väder.
Nu slutar jag för idag men snälla ge ett livstecken ifrån dig när du är här.