för i morgon ska jag in för operation av min vä höftled. Gjorde det 1997 men nu har den lossnat så det blir akut att få det åtgärdat nu. Visst, det gör ont när den halkar ur när jag försöker gå, men det är ju inget jag dör av. Och jag har en kompis som är jättebra på healing och TFT-Tanke-fält-Terapi. så jag "knackar" en gång i timmen nu för vara mindre nervös.
Det hjälper, jag lovar.Annars är det bara bra, och vi var i paradiset i helgen där det är så fint just nu. Det är en otrolig grönska när den är så här ny. Bofinken han sjunger och sjunger hela dagarna , så jag undrar om inte han heller har hittat nån maka. Vi har i alla år haft många blåmesar, talgoxar, svalor som bott hos oss och vi har haft nöjet och glädjen av att se många små fågelungar på sin första tur ut ur boet till friheten. Men i år är det inte som vanligt. Svalorna var mer än en vecka försenade om jag få tycka det. Dom brukar komma till dotterns födelsedag 21 maj, men det var nog för kallt i år. Men nu är dom här i alla fall.I tre dagar höll en blåmes på att städa ur en holk och sen satt han varje eftermiddag och sjöng och ropade på en hona att dela sitt bo med. Men det kom ingen så den holken är tom nu, och just han tycks ha flyttat till skogs. Men vi saknar många av våra småfåglar som inte har intagit sina vanliga holkar på söderväggen eller i körsbärsträden. Men två familjer svart-vit flugsnappare har vi i där istället. Och talgoxarna har intagit det stora hålet i stammen på ena körsbärsträdet. Men av 9 holkar verkar bara 5 vara bebodda i år. Och det ger återverkan på nästa års kullar för de kommer ju tillbaka och bygger på samma plats. Men det kanske är den hårda vintern för hur mycket mat vi än la ut så hann vi inte med riktigt när man åker ner över helgerna. Grannarna som är bofasta matar också så fåglarna blev inte utan.Nu kommer jag inte till stugan förrän om tre veckor så det hinner väl gro igen ordentligt i rabatterna tills dess. Men vad gör väl det, man måste ta det lite lugnt också.Vi hörs till midsommar för jag är inte uppkopplad på min bärbara ännu, men det blir nu i sommar. Ha det bra tills dess alla goa medmänniskor därute. Njut av livet, för det ska jag göra. Kramar mystra
och så här grönt är det utomhus nu. Nu har det mesta slagit ut och musöronen på björkarna har blivit små söta ljusgröna blad. Men inte hann vi med att klippa alla rosorna. Bara några av dem. Och vissa omplanteringar har vi också kvar, men nu blir det ingenting mer förrän i sommar när jag kommer hem från sjukhus och Vidarkliniken till midsommar och då har maken semester. Det ska bli skönt. Jag hoppas nu så innerligt att jag blir bra efter denna operation och kan gå på bena alldeles själ utan annat stöd än gåstavarna. 
Arnes bänk
det här är Arnes bänk från Björkvik (hans hus i byn) och den fick vi ärva när Arne gick bort 2005. Det var en stor förlust att mista honom för han var vårt allt i allo beträffande kunskap om bygden och vår egen lilla bys innevånare. Sprängfylld med kunskap, god mot alla människor han mötte, och alltid redo att finnas till för alla oss andra. Han var en fantatisk person och är nog den jag högaktar mest av alla jag har mött hittills. Hans bänk brukade stå utanför hans lada och där satt vi ibland och filosoferade om livet och människorna. Han sa aldrig ett ont ord om andra och tänkte mycket på sina familjemedlemmar. Jag saknar honom mycket, men trots det har jag inte kommit ner till hans grav så ofta som jag trodde att jag skulle. Det hade varit roligt om han hade fått vara med och spela boule på vår bana hos oss. Han hade säkert inte bangat för det. Jag är glad att vi har fått en jättetrevlig familj till hans hus som vi alla trivs mycket bra med.Nu är det dags att åka till landet för den kommande helgen. Jag önskar er alla en trevlig helg och hoppas att det blir grillväder lördagkväll.Kramar mystra
