söndag 12 januari 2014

2014

Nytt år igen ....

och jag får hänga med lite till...
känner stor tacksamhet mot livet som ger mig bonustid med så stort innehåll.

Det finns så mycket jag vill göra för det tar aldrig slut på intressen och ideer i mitt huvud. Det är ju positivt i sig naturligtvis, men det svåra är att fullfölja åtminstone nånting av allt det jag vill innan min tid är uträknad.
Varför låter jag så här dödsbringande. 
Kan det bero på att folk runt omkring faller ifrån.

Vi var på en otroligt fin minnesstund för Bengt, en god vän sedan mer än fyrtio år tillbaka. 
Hans familj, Helen och döttrarna Ann-Charlott och Carolin, valde att hålla en fin minnesstund i Ann-Charlotts hem med alla dessa inbjudna släktingar och vänner. Det var så fint arrangerat, med lite mat och dryck som passade alla smakriktningar och i lagom mängd så man kunde småprata och mingla och ändå äta och dricka.
Alla kunde sitta fast vi var 61 personer.

Vi bjöds på goda snittar och en liten salladskål med ett gott blandat innehåll. Rött eller mousserande vin, eller alkoholfritt efter smak. 
Till dessert två roliga, vackra tårtor som visade Bengts två stora intressen i livet, Rugby och Djurgården. Förutom familjen förstås som verkligen var hans allt. Han visade ständigt sin omtanke om Helen och flickorna.

Helen höll ett mycket vackert minnestal om hans barndom och uppväxt, och deras gemensamma liv. Ann-Charlott läste en dikt hon skrivit om sin pappa, och Carolin läste en engelsk dikt som också var så talande. Det var en väldigt fin stund och eftersom alla var lite tagna av stundens allvar, spelades Benkes favorit "Hoga tjacka" upp i högtalarna och alla fick ett leende på läpparna.  

Vi som var gäster denna dag hade ju alla olika minnen av Bengt och vi hade ju därför mycket att prata om. På TVn visades en stillbildsfilm över Benkes hela liv, som var så rolig att få se. 
Vi fick alla en fin stund med Bengt och hans närmaste som gav oss mycket mer än att gå runt en kista i kyrkan, där man svårligen kan prata med varandra om vår gemensamma huvudperson.
Varmt TACK till Helen och ungdomarna för denna fina dag, som jag hoppas att mina närmaste vill ta efter när min tid är slut.