och det är ju så fint där...
allt är ju så grönt och fint nu,
syrenerna blommar, rododendron blommar, och nu är pionerna på gång också.
Gräsmattan växer "så det knakar" redan.
Men det är inte bara roligt allting.
Ogräset växer också och dubbelt så fort som allt det fina.
Det är med förtvivlan vi ser vår fina jordkällare nästan växa igen av ogräs,
som vi inte hunnit med ännu.
Men i lördags hade vi vår årliga boulefest för 9e året nu.
Vi startade 2005 så det blir 10-års-jubileum nästa år.
I december avled vår kära gamla kompis Bengt
som är barndomskamrat med min man Jan-Erik.
Han var en glad och kul Gröndalskille som fick problem
med sina knän och blev opererad, men det blev inte så lyckat efter det.
Bengt var vänsterhänt,
så jag föreslog att vi skulle hylla honom med att spela vår första match
med vänster hand allihop.
Och det gjorde vi,
så om nu Benke kunde se oss så skrattade han nog gott åt våra fumliga resultat med vänsterhanden. Men det gick rätt bra på slutet.
Som någon sa "nu vet vi hur Benke hade det med vänstern hela livet"
Första matchen tog vi tjejer första poängen
sen klev killarna upp till 12-1 men sen kom vi igen och
matchen slutade med 13-10 till killarna.
Den andra matchen tog vi tjejer ledningen med 6-0
och sen kom killarna ikapp och vann med 13-12.
BRA KÄMPAT kan jag tycka.
Men då spelade vi med högerhanden allihop.
Vi hade jättekul. Boule är en väldig rolig sport.
Och vi har ju en alldeles egen boulebana på tomten
med riktiga mått och underlaget är helt rätt med vitt grus.
Efter matcherna åt vi den goda buffe-maten
som vi alla samlar ihop till och det blir alltid så mycket gott.
Vi var tio personer runt bordet, mest pensionärer kanske
men vår yngste spelare denna gång var barnbarnet Robert med sina 26 år.
Sen var det 50+, 60+, och 70+. Men det märker man inget av.
Och junioren höll låda hela tiden.
Ja, det var den helgen och nästa helg får jag berätta senare.
Det blir nämligen nåt alldeles extra.
Från lördagmorgon till måndagkväll.
Gonattkram och sömniga hälsningar till er alla
Yvonne
