måndag 8 september 2014

Sommaren är slut

och nu är jag hemma igen.
Har varit en fin sommar frånsett de veckorna vi hade över 30 grader nästan varje dag.

De flesta tycker ju att det ska vara så varmt som möjligt. men jag kan inte förstå varför man bor kvar i Sverige då, när det finns så många fina platser på jorden med höga temperaturer. Här i norden är det onormalt med 30+ el mer.

Jag har inte hunnit föra över bilderna från mobilen el kameran ännu så det blir inga bilder idag. Och inte är jag säker på att jag ska behålla bloggen heller för nu är det roligare med FB eftersom där vet man att folk läser.
Men nu blir det inte mer idag för jag ska gå in och kolla om "kaffe" fortfarande skriver på sin blogg. Det är den mysigaste blogg jag vet. Kolla där får ni se.....

Jag återkommer nog en annan dag... hej svejs.....

torsdag 19 juni 2014

äntligen

får vi komma ner och börja rensa ogräs

inte för att det är någon favoritsyssla precis 
men det behövs verkligen nu.
Det är så svårt att hinna allt man vill och måste under de korta helgerna.
Nu påbörjar vi semestern och det ska bli så skönt 
att få vara mitt i allt det gröna.

Men vi har massor med jobb att göra. 
Dörrar och fönster ska målas och ev. också knutbrädorna runt om. 
Faluröda får vänta till nästa år. 
Men taket måste tvättas rent från mossa 
och mycket, mycket annat.

JAG funderar på att byta ut det vita på torpet mot blått.
Har gjort ett prov på ett foto 
och det blir nog riktigt fint faktiskt.

Har nu försökt att få in en bild här med det misslyckades.
Tror jag slutar här för idag. 
Ska nog framöver byta till annan bloggleverantör. 
Det funkar dåligt här och är ytterst begränsat 
med typsnitt och annat att jobba med.
Ha en skön sommar om jag inte går in mer.

torsdag 12 juni 2014

Var i vårt paradis igår

och det är ju så fint där...

allt är ju så grönt och fint nu, 
syrenerna blommar, rododendron blommar, och nu är pionerna på gång också.
Gräsmattan växer "så det knakar" redan. 
Men det är inte bara roligt allting. 
Ogräset växer också och dubbelt så fort som allt det fina. 
Det är med förtvivlan vi ser vår fina jordkällare nästan växa igen av ogräs, 
som vi inte hunnit med ännu.

Men i lördags hade vi vår årliga boulefest för 9e året nu. 
Vi startade 2005 så det blir 10-års-jubileum nästa år. 
I december avled vår kära gamla kompis Bengt 
som är barndomskamrat med min man Jan-Erik. 
Han var en glad och kul Gröndalskille som fick problem 
med sina knän och blev opererad, men det blev inte så lyckat efter det. 

Bengt var vänsterhänt
så jag föreslog att vi skulle hylla honom med att spela vår första match 
med vänster hand allihop. 
Och det gjorde vi, 
så om nu Benke kunde se oss så skrattade han nog gott åt våra fumliga resultat med vänsterhanden. Men det gick rätt bra på slutet. 
Som någon sa "nu vet vi hur Benke hade det med vänstern hela livet"

Första matchen tog vi tjejer första poängen 
sen klev killarna upp till 12-1 men sen kom vi igen och 
matchen slutade med 13-10 till killarna. 
Den andra matchen tog vi tjejer ledningen med 6-0 
och sen kom killarna ikapp och vann med 13-12. 
BRA KÄMPAT kan jag tycka. 
Men då spelade vi med högerhanden allihop. 
Vi hade jättekul. Boule är en väldig rolig sport.
Och vi har ju en alldeles egen boulebana på tomten 
med riktiga mått och underlaget är helt rätt med vitt grus.

Efter matcherna åt vi den goda buffe-maten 
som vi alla samlar ihop till och det blir alltid så mycket gott. 
Vi var tio personer runt bordet, mest pensionärer kanske 
men vår yngste spelare denna gång var barnbarnet Robert med sina 26 år. 
Sen var det 50+, 60+, och 70+. Men det märker man inget av. 
Och junioren höll låda hela tiden.  
Ja, det var den helgen och nästa helg får jag berätta senare. 
Det blir nämligen nåt alldeles extra. 
Från lördagmorgon till måndagkväll. 
Gonattkram och sömniga hälsningar till er alla 
Yvonne

fredag 14 februari 2014

Jag har precis gjort ett nytt inlägg

                   men det försvann tydligen när jag skulle förhandsgranska det.

 
Byter till rött KÄRLEKENS FÄRG
och avslöjar nu att min "gubbe" ringde nyss
fick motta min beställning på fredagsmys,
SMÖRGÅSTÅRTA
och nåt gott till kaffet
 
Försökte förut lägga in en bild -
men texten jag skrev försvann vid det försöket.
Ni får tänka er en bild på en god smörgåstårta här
och kanske en kaka till kaffet.
 
Har så fina bilder på smörgåstårtor som
son och sonhustru har gjort
så jag gör ett nytt försök.
 
 Så här kan det nästan se ut framåt kvällen
 
fast vi får ju hålla oss inomhus förståss
(PS! bilden 10 år gammal)
 
Nu kollar jag hur det blev och hoppas att det inte försvinner igen

onsdag 12 februari 2014

mystrabloggen

är den blogg som jag tänkte mig ha aktuella synpunkter på

och försöka ha kloka inlägg på det jag ser och hör i tidningar, radio och TV. Kanske t.o.m åsikter om det jag hör i vardagen. Men det blir inte lätt.
Jaa, tycka är ju inget svårt. Men att vara klok och sammanfattande kan vara en för stor uppgift för en pensionär som inte har arbetsfältet att tillgå.
Men vi får väl se hur det går. Viljan finns i alla fall.

Nu ska jag gå in på Hästmannen på facebook och se vad som finns där, efter att jag var och såg fimen för en stund sen.
Mycket bra film, och man tycker ju om "gubben".

Varför har jag bloggar

när jag inte skriver eller svarar mina bloggarkompisar......snabbt nog......

är det en GENERATIONSFRÅGA som så mycket annat när man tillhör en gammal, eller äldre, eller passé generation.
Jaa, inte vet jag vad det beror på, men konstigt är det att det inte kan bli av fast jag tycker det är så roligt.

Har funderat ganska mycket kring detta med sociala medier som det pratas så mycket om. :)
Hur gjorde vi förr (hmm). Jo, mormor på Öland och jag i Stockholm skrev brev till varann.
Om jag fick brev av henne på måndan fick hon vänta till måndan tre veckor senare på mitt svar. Jag hade svårt att hinna med oftare. Och hennes svar kom alltid inom en vecka. Hon skrev till flera än mig men alltid med samma snabba svar. OK det var den tidens skyldigheter att inte låta folk vänta på svaret. Idag med bloggvärlden är det väl lite samma sak, men det når ju så många fler. Och jag tycker det är roligt med bloggarna jag följer och människorna bakom dem. Och det är ju i princip gratis. Man behöver inte tänka på att ha frimärken hemma. Men det sorgliga är att det fina brevpappret som jag brukade köpa med egen logotype och fodrade kuvert i matchande färg inte används alls längre.

Jo, lite personligt blir det ju eftersom man gör en bloggsida med egna bilder och funderingar kring ett ämne. Det säger ju också en hel del om vem eller vad man är för en person.
Kanske ändå mer förresten.

Jag ska återigen försöka att ha en fast tid varje dag, vecka att gå in och skriva och läsa bloggar.
Om jag låtsas ha ett arbete att gå till i mitt lilla kontor vrje morgon klockan 10, och läser min favvo-blogg "Kaffe" så blir jag glad resten av den dagen.
Om jag sen schemalägger min Mindfulness-träning till kl.12 istället för 11, så har jag två timmar på mig att läsa mail, läsa bloggar, blogga själv. Det låter ju så rimligt så det är nog nästan genomförbart.
Vi hörs om en vecka så får vi se hur det gick med den tanken.
kramkram från mystra <3 font="">

måndag 3 februari 2014

SNABBARE ÄN SÅ HÄR...

har jag väl aldrig varit. Men idag ska jag försöka lägga in en bild för det ska visst gå bra nu. Testing.. testing...


Jaa, ser man på, det lyckades.....
 

Men ang. skrivandet är det så svårt att komma sig för att skriva här. Jag skriver mycket ändå, fast inte på det jag ska skriva.   
Min levnadshistoria.
Har en skrivbok vid sängen som kan liknas vid en dagbok. Men jag skriver inte varje dag i den heller. Men jag har fyllt tre stycken (tror jag) sedan 1979 då jag började. 
Och där finns mina hemlisar :)




När minstingen kom 1980
började jag skriva om hans liv och vardag, vilket var väldigt roligt. Men det har jag lämnat ifrån mig på ett USB till honom.

Skrivböckerna 2 st är kvar här. Och nån minsting är han ju inte längre.

Sen har jag en liten anteckningsbok jag skriver upp min mat i för det sa de på sjukhuset sist att man bör göra om man blivit lite äldre. Varför då?? frågade jag. Ja det kunde de inte svara på.
Men den var bra att gå tillbaka till när jag skulle kolla orsaken till min D-vitaminbrist i våras. Vad hade jag ätit??? Med normalvärdet 75-100 så var mitt alldeles för lågt på 34 så det blev vitamintabletter. Oftast beror det på att äldre inte kommer ut så mycket som behövs. Minst 35-40 min per dag i dagsljus, och det var långt, långt ifrån vad jag hade presterat. Och inte sköter jag mig bättre nu. Har ju fått El-moppen för att kunna ta mig ut. Men ingen tänkte på att det är för kallt att åka på den vintertid. Svinkallt. Vad nu det är för ett mått. Inte vet jag.

 
Jag har en fin skinnbok som jag noterar böcker jag vill läsa och böcker jag har läst. Den är jättemysig att ta i och det är roligt att notera vad man dyker på för böcker av resencenter och vad de tycker, sen skriver jag vad jag själv tycker.
Jag tror att jag har skrivit om min passion för skrivdon, enda sen barndomen, och då menar jag allt som har med skrivande och ord att göra. Är en ordmänniska som älskar att SE vackra ord. Hur jag vet att de är vackra?
Snittet, storleken, bokstavskombinationen kan göra ett ord vackert.
Ord som ger ett namn t.ex kan vara extra vackra för det är en person man tycker om. Eller mindre vackra när man förknippar ordet/namnet med en ointressant person. Men det händer ju så sällan. De flesta människor är vackra och intressanta, var och en på sitt sätt. :)
Och nu kom min kära sonhustru med dagens räkningar. Hon är vår brevbärare.
Nu är jag kaffesugen så det blir en paus här....
Hur lång vet man aldrig, den som lever får se.......
morsning & goodbye

söndag 12 januari 2014

2014

Nytt år igen ....

och jag får hänga med lite till...
känner stor tacksamhet mot livet som ger mig bonustid med så stort innehåll.

Det finns så mycket jag vill göra för det tar aldrig slut på intressen och ideer i mitt huvud. Det är ju positivt i sig naturligtvis, men det svåra är att fullfölja åtminstone nånting av allt det jag vill innan min tid är uträknad.
Varför låter jag så här dödsbringande. 
Kan det bero på att folk runt omkring faller ifrån.

Vi var på en otroligt fin minnesstund för Bengt, en god vän sedan mer än fyrtio år tillbaka. 
Hans familj, Helen och döttrarna Ann-Charlott och Carolin, valde att hålla en fin minnesstund i Ann-Charlotts hem med alla dessa inbjudna släktingar och vänner. Det var så fint arrangerat, med lite mat och dryck som passade alla smakriktningar och i lagom mängd så man kunde småprata och mingla och ändå äta och dricka.
Alla kunde sitta fast vi var 61 personer.

Vi bjöds på goda snittar och en liten salladskål med ett gott blandat innehåll. Rött eller mousserande vin, eller alkoholfritt efter smak. 
Till dessert två roliga, vackra tårtor som visade Bengts två stora intressen i livet, Rugby och Djurgården. Förutom familjen förstås som verkligen var hans allt. Han visade ständigt sin omtanke om Helen och flickorna.

Helen höll ett mycket vackert minnestal om hans barndom och uppväxt, och deras gemensamma liv. Ann-Charlott läste en dikt hon skrivit om sin pappa, och Carolin läste en engelsk dikt som också var så talande. Det var en väldigt fin stund och eftersom alla var lite tagna av stundens allvar, spelades Benkes favorit "Hoga tjacka" upp i högtalarna och alla fick ett leende på läpparna.  

Vi som var gäster denna dag hade ju alla olika minnen av Bengt och vi hade ju därför mycket att prata om. På TVn visades en stillbildsfilm över Benkes hela liv, som var så rolig att få se. 
Vi fick alla en fin stund med Bengt och hans närmaste som gav oss mycket mer än att gå runt en kista i kyrkan, där man svårligen kan prata med varandra om vår gemensamma huvudperson.
Varmt TACK till Helen och ungdomarna för denna fina dag, som jag hoppas att mina närmaste vill ta efter när min tid är slut.