lika fort som den kom, och tyvärr också svalorna med den.
Det är så konstigt med svalorna.
Vi kom till stugan för dryga 21 år sedan.
Då hade vi ca 15-20 svalor som kom runt 20 maj.
Ankomsten har varit ett stort ögonblick om vi haft turen att vara där. En förtrupp på 2-3 st cirklar runt huvudet på oss och skriker att "nu är vi här". Då tar de sina gamla bon i besittning.
Det är så kärt att se och höra dem.
Under ladans takpannor och under taknocken ovanför sovrummet på vinden. Vi kan bekräfta expertutlåtanden om deras hastighet ca 90 km vid landning in under vårt tak.
Vi förundras och vi älskar dem varje sommardag från ca 20 maj till ca 5 augusti, då de ger sig av igen. Dessa underbara fåglar
som representerar sommar, glädje, och min barndom hos morfar i stugan på Öland. När de sen ger sig av cirklar de runt stugan, visar sina årsungar att "så här ser det ut, hit ska ni återvända".
Men i år kom 2 st den 20 maj och skriade på mig när jag rensade i Lavendelhäcken. Jag blev så glad. Jag trodde att de två var förtruppen som vanligt. Men det kom inga fler. Vi har knappt hört några svalskri alls i år. Och vid ett par tillfällen har vi sett
2 st flyga in under taknocken ovanför sovrummet.
Men var finns alla andra.
Vi har märkt av en kraftig minskning av antalet under flera år nu. Men varför. Förra året kom det 5-6 st och vi räknade till 9 när de for. Hur kan det komma sig och är det ett tecken på att svalorna inte ska ingå i vår rara torparmiljö längre.
Har de dött allihop?
Har de nya häckningsplatser?
Är de rent av uppätna i Italien?
Nej nu skojar jag, för varför skulle de minska i antalet nu,
när sydeuropa har ätit småfågel även under våra goda svalår.
Finns det någon som vet.
Har vi inga svalor vid stugan kan vi lika gärna sälja, nu när vi blir äldre och inte orkar så mycket längre.
Snyfthistoria som heter duga!!
Eller hur??
Snörvel
SvaraRadera