Jaha, nu har jag väl kommit igång. Men det känns jätteläskigt att ligga ute "på nätet" till allmänt beskådande. Men det är ju så mycket man vill dela med sig av. Till exempel mitt lilla torp från 1840 som verkligen är en själens boning. Det finns så mycket att göra där att ibland känns det som om tiden inte räcker till. För att inte tala om nya idéer man ständigt får att förändra och förbättra.
Jag kommer så småningom att berätta lite om torpets historia och även om dess tidigare innevånare. Jag har forskat på ägarlängden och människorna som bott i huset och följt deras livsöden under deras år i stugan. Så om jag hittar tillbaka till denna nygjorda blogg får ni snart höra och se mer av mitt paradis.
Glada hälsningar Mystra
