Ännu en sommar.....

har gått och vart tog den vägen.....

Och äntligen håller vi på att få en grind till torpet på plats. En enkel och rätlinjig precis som staketet vi valt att ha mot vägen för några år sedan. Det har inte känts så viktigt att inhägna sig de första 15 åren men nu har det blivit mode att ha en egen markerad entré till sina fastigheter även på landet. Men de flesta stugorna i området har inte haft något alls. Möjligen en häck mot vägen för bildammets skull. Men eftersom vår stuga ligger ca 35 m in på tomten har det inte behövts som sagt.

Men nu är den vitmålad precis som stolparna och det kommer belysning till på något sätt, vilket redan är förberett i stolparna. Det känns lite kul ändå.

Annat som hänt under sommaren är att vi har nästan varje helg haft ett barnbarn (23år) som varit hos oss för att hjälpa till med gräsklippning, snickeri och målning m.m. Och han har dessutom lagat mat flera gånger och är jättebra på det. Det blir verkligen både gott och aptitligt, fint serverat.

Hans storasyster (25år) har också varit på besök med sina två barn och stannat några dagar. Jättekul att ha dem där, och hon ockuperade mitt kök under dessa dagar så jag var helledig från köket och serverades härligt vacker, god och nyttig mat utan att behöva göra nånting. Varje gång jag frågade om jag skulle hjälpa till med något så fick jag till svar "Nää det är ingenting, gå o sätt dig du mormor". Känner mig så priviligierad med såna familjemedlemmar. Min dotter var också med dessa dagar och hon ägnade sig helhjärtat åt sina barnbarn, alltså mina barnbarnsbarn. Tänka sig att man blivit så gammal så detta är möjligt, men både jag och min dotterdotter började tidigt. Så innan de åkte hem tog vi foto på oss barnen, mor, mormor och gammelmormor vid stugan.

Jaa det känns som en evighet till nästa sommar, men det går ju så fort så...

två dar kvar

till den vanliga semesterperioden, som vi alltid brukar ha 3-4 veckor fr o m Midsommar. Men inte i år för nu tvingas maken jobba för en sjuk kollega är nyopererad. Sånt som händer. Och ordspråket "bättre sent än aldrig" kan ju bli sant nu. Men vi tidiga semesterfirare brukar ha bättre väder än de sena. Men så blir det naturligtvis inte i år. Kan ju vem som helst begripa..
I alla fall ska jag försöka kpa mig en bärbar dator så jag kan skriva och skriva och skriva hela sommaren lång. Men uppkopplade blir vi nog inte i år heller. På alla andra platser blir det bättre och bättre möjligheter för datorerna, men inte i lilla Skogstorp i Sörmland. Där har de istället plockat ner en 3G-mast istället för att som de lovade förra sommaren bygga till för 4G. Så nu sitter vi där och kan inte komma ut alls.
Annars ska det bli skönt med lite sommarledigt, för jag kommer att stanna i mitt paradis ensam som de flesta somrar.
Nu har jag återigen försökt lägga in bilder,men det går inte. Börjar tröttna rejält på denna bloggleverantör. De gör förändringar nästan varje gång man går in och efter mycket koll på hur man ska göra med det nya så sätter jag igång. Men det funkar inte längre. Nu SK....r jag i det här och önskar ev besökare en trevlig midsommar
mystra

Nu är det sommar......

och jag har varit inne flera gånger sen förra datumet men det har inte gått att få till något inlägg. Det har ramlat ur igen. Det fungerar helt enkelt inte här längre. Som nu t ex har jag satt på centrerad text, vad händer, allt går i långa rader. Förra gången var det likadant och jag hade skrivit ett ganska långt inlägg och valt två bilder till. Inga bilder gick att överföra och all text försvann.

Nu när jag kollar så finns alla mina inlägg i utkast, men det går inte att skicka ut dem för publicering. Och när jag spelar på King.com så fastnar spelen ofta numera. Är det något fel på min dator sen jag uppdaterade för en tid sen. Jaa hur vet jag det. Blir till att börja felsöka förståss. Inte kul alls.

Wojne, wojne

Så det ser ut trots att jag redigerat det flera gånger, för att få det som jag vill att det ska se ut.

Släkten är värst....

Ja, inte den nu levande alltså-

den har jag NÄSTAN bara glädje av.

Men den avdöda har idag verkligen

satt myror i huvudet på mig.

Har upptäckt en liten "anmoder"

vid namn Anna Nilsdotter f.1761, d.1823

som inte alls verkar vara min anmoder.

Hon har en dotter-son-dotter-dotter

som har hamnat under fel far

när hennes mor gifte om sig och

både den döda fadern och

den ingifta styvfadern hette Jacobsson

så det är lätt hänt när man har med

dessa "patronymikon" att göra.

Men jag "tar om ifrån början"

som han Martin Ljung sa i nån av sina sketcher.

Det går ju så otroligt mycket lättare

när man kan sitta hemma vid datorn och göra det mesta.

Nu har jag flera gånger försökt lägga in bilder

på en del av mina anmödrar

men det går inte att få in bilderna.

Jag är ganska trött på denna "bloggfunktion".

Återkommer snart med nytt inlägg.

Men en liten hälsning har jag till Synnöve i Norge, ditt paket är på väg.

Hör och häpna.

Kram till er alla

mystra

Var ute en stund idag ...

vilket inte sker varje dag denna vinter.

Jag som aldrig förr var inne en enda dag under mitt friska liv.

UT, UT, var en andningsfunktion för mig.

Snudd på cellskräck om jag inte var ute under några sjukdagar för mig eller barnen.

Men nu har hjärnan bestämt att jag ska "vilja" gå ut, men inte kunna gå ut.

Varför kan inte hjärnan lägga av att ställa kravet "gå ut" varje dag, när jag ändå inte kan.

Det är samma sak med "träning"!

Efter varje operaton jag nu de senaste två åren genomgått,

har jag fått hurtiga förslag om vilken träning jag kan göra

när jag blivit bättre i min op-höft, eller mitt op-knä.

Men så enkelt är det inte i verkligheten.

Jag tränar, kämpar, det gör ont, kämpar lite till, gör ondare, kämpar en gång till,men då är det så djävligt att jag går och lägger mig och läser min braiga bok.

Inte så att jag ger upp totalt.

Nej, men tröttnat på att försöka har jag nog gjort det här sista året.

I snart femton år har jag bara önskat att få tillbaka min gå-funktion.

15 långa jobbiga år med rollator, och nu med två kryckor.

Jag har nog gett upp

hoppet om att kunna gå på mina två ben

igen som en normal människa.

NU har jag börjat göra som folk har sagt till mig i alla dessa år

TA DAGEN SOM DEN KOMMER, GÖR DET DU KLARAR, SLUTA KÄMPA SÅ HÅRT.

Javisst nu är jag där

men vad blir det då av MIG OCH MIN FRAMTID.

Inte vet jag , men den som lever får väl se.

Mystra

Jag blir inte klok på...

all tid som bara rasar iväg.

Jag trodde jag var inne och skrev för ca två veckor sen,

men det är ju en månad

Det gör väl inte så mycket om tiden går fort

om det inte samtidigt innebar att jag blir äldre för varje minut som går.

Trivs ganska bra med livet

och ju äldre jag blir ju äldre vill jag bli.

Låter ju inte klokt men precis så är det.

Men ta nu exemplet med bloggen här.

Jag tänker varje morgon att jag ska skriva

men så sitter jag där

med min frukost

från klockan 8 ca till tio eller 11 eller ibland ändå längre.

Jag läser dagstidningen,

löser dagens korsord

och pratar i telefon,

skriver små korta sms-insändare ibland.

Ja tiden går.

Men som sagt jag trivs.

För det mesta bestämmer jag inte någon

"utanför-hemmet-verksamhet"

att delta i före kl.12.00.

Det är skönt att vara pensionär.

Önskar er en lugn och skön helg.

Mystra

Kära lilla torpet i sin vita vinterskrud

det är så vackert med all snön

och den låga eftermiddagssolen från sydväst.

Den uppmärksamme kan se att det är en gammal bild,

tagen innan vi byggde om entrén med farstukvist och dubbeldörr.

Denna vinter har vi inte varit nere sen 8 december

vilket innebär att när maken nu åker

ner i helgen kanske terrassens tak på baksidan

har rasat ihop av all snön.

Men vi hoppas att det har pallat för trycket.

Börjar sakta längta ner till våren, men det är ju ett tag dit.

Och vad gäller julens sista "suck"

så finns det några julblommor kvar

i ett och annat fönster.

Även tomtar och kulor och vår lilla gran

på balkongen står så grön och fin.

Julgransplundring för de yngsta barnbarnen

i början av februari

då barnen jagar julpynt runt om och klär av granen.

Sen ska vi äta nåt gott och

avsluta med farmors hemgjorda glass.

Den gjorde succé på pysseldagen i december.

Nu är det snart sängdags.

Skön att krypa ner i sin egen säng.

Ute är det -10gr och då tänker jag ofta på de

stackars medmänniskor

som inte har en egen säng att krypa ner i.

Godnatt