Nu har jag resfeber

för i morgon natt åker jag och sonen till Rom med en gruppresa. Det ska bli så spännande att få se alla dessa fina verk på riktigt, som man bara har sett på bild hela sitt liv. Rom är ju en världsstad också när det gäller shopping, så tillräckligt med pengar går väl inte att ha med sig med tanke på det utbud av varor som lär finnas där. Men jag har ju inte tänkt att shoppa loss så mycket. Vi har ju vårt paradis att lägga pengar på. Men om man hittar något fint till torpet så kan jag nog inte stå emot. Kul ska det bli, jag får berätta sen. Så här ser stugan ut inuti. Glada hälsningar mystra

Tre grävardagar framför oss..

och det ska bli roligt att få ordning i den stora rabatten som nu är fem år gammal. Alla växter där har blivit stora nog att dela på så vi kan fylla ut med mer perenner istället för allt ogräs som nu tar plats där. Eftersom jag är reumatiker har jag svårt att gå och rensa i ett kör och det gör ju inte trädgården vackrare. Men nu ska de få sig en match för nu är stordåd på gång. Vi ska ta upp alla plantor utom de buskar som finns där, men de ska klippas ner. Sen gräver vi om lite och lägger svart plast på ytan. Skär hål i plasten där en planta ska sitta och sen när allt är på plats, lägger vi täckbark överst. Det ogräs som då kommer upp är ju självsådda uppifrån och ganska lätta att ta bort eftersom de inte kommer igenom plasten, förhoppningsvis. (hihi fiffigt vá). Har kompisar som prövat detta och de har de vackraste trädgårdar, t o m visningsträdgård som Nancy och Roland Svensson i Ödeshög t ex. De har nog den vackraste trädgården, i mina ögon i alla fall, för de följer naturens egen struktur runt om i trädgården och förbättrar bara de olika platserna och de villkor som finns just där.

Så här ser det ut just nu efter fem år. Vi tar nya bilder på söndag. Till dess önskar jag er alla en trevlig vecka och veckoslut. Hörs igen. (Oskärpan här beror på att jag dragigt ut bilden på bredden)

Mystra

Nu är det höst på riktigt

och jag älskar det. Det blir mörkare för var dag, vilket innebär att man kan promenera i kvällsskymningen och se hur folk tänder upp i sina hem. Man ser vackra fönster och fina lampor över deras köksbord, och ibland kan man också se familjerna runt middagsbordet. Jag menar inte att jag går och spanar in hos folk. Men lite diskret kan man se hur det blir mer och mer familjeliv undan för undan hösten kulminerar. Sen kommer advent och sen julen vilket är årets absoluta högtid för mig. Men prova på att gå ut en kväll när det blåser och viner runt öronen, men klä på dig väl, för då är det en njutning först att gå där ute i blåsten och sen, att komma in i den egna värmen och tända ljus och sätta på kaffe och bara njuta av livet och att man verkligen får vara med om det. Det är hösten för mig. Och alla vackra träd och dess färger.

Nu var det ett tag sen

och mycket har ju hänt sen sist. Bland annat har jag varit på en trädgårdsresa för första gången i mitt liv. Jättekul och lärorikt till tusen.

Vi var hos en man i Östergötland som sålde verkligt fina plantor för ett mycket bra pris 15 kr styck. Vid ingången till hans fina trädgård och plantskola fanns detta lilla uthustag fullt med taklökar och liknande växter.

Det passade mig utmärkt eftersom maken och jag hade planerat att göra hela vår jordkällare till en enda taklöksplantering. Nu har vi fullföljt det projektet och det ser ju lite tunt ut med ca 100 plantor på denna stora yta men de sprider sig ju ganska fort. Vi får kanske fylla på mer nästa år. Men det kommer att bli fint.

Ja, nu är det höst igen och det är så skönt. Inga heta värmeböljor och en hög och klar luft att andas när man kommer ut på morgonen. Mio och jag brukar öppna dörren till stugan och "känna på dagen" som jag säger till honom. Ett ögonblick av dagen vi båda tycker om att göra tillsammans. Sen ger han sig ut på strövtåg medan jag numera oroar mig nästan varje minut han är borta en stund längre en han brukar.

Han är sjutton år och ingen vet hur gammal MIN katt kan bli. Men han kommer nog hem om han känner det minsta trötthet hoppas jag. Det vore inte roligt om han ligger ute nånstans och somnar in för gott.

Men jag har ju faktiskt fått höra vad han själv sagt om den saken. Hur då? Genom Maria förståss. Hon som kan prata med hundar och katter. Nej, jag skämtar inte, och dessutom tror jag nog på att hon kan, för hon har skrivit ner saker Mio och Tjejen (vår andra katt) sa när hon lyssnade på dem.

Och det hon skrev visste ingen mer än vi i familjen om. Och vi känner inte henne sen förut. Ingen information har gått till henne inför det mötet. Men en upplevelse var det. Men Mio har i alla fall sagt att han vill vila i trädgården när den dagen kommer och han har lovat att visa tecken på när han inte vill vara med längre, så han kommer nog att bli jättegammal trots sina onda och krokiga leder.
Spännande att se hur det blir!

Och det här är Tjejen när hon somnat in i mitt knä hos veterinären nov 2007 efter att ha genomgått en stor operation 6 mån före och blivit av med tumörer i sin vänstra juver. Men under de sex månader som gick sen fick hon samma i höger och då tyckte vi det var för tufft för henne. Denna glada lekfulla 14-åriga katt som givit oss så många roliga stunder och mycket kel och gos, fick då somna in och vår sista ögonkontakt sa att det var rätt gjort. Men svårt är det.

Jaa, så här är ju livet. Man går från glädje till sorg även i en blogg. Nu ska jag packa för bilturen till landet och tillbringa helgen i stugan och trädgården. Ha en skön helg alla ni fem som ser min blogg. Jag uppskattar er mycket.

mystra