Nu var det ett tag sen

och mycket har ju hänt sen sist. Bland annat har jag varit på en trädgårdsresa för första gången i mitt liv. Jättekul och lärorikt till tusen.

Vi var hos en man i Östergötland som sålde verkligt fina plantor för ett mycket bra pris 15 kr styck. Vid ingången till hans fina trädgård och plantskola fanns detta lilla uthustag fullt med taklökar och liknande växter.

Det passade mig utmärkt eftersom maken och jag hade planerat att göra hela vår jordkällare till en enda taklöksplantering. Nu har vi fullföljt det projektet och det ser ju lite tunt ut med ca 100 plantor på denna stora yta men de sprider sig ju ganska fort. Vi får kanske fylla på mer nästa år. Men det kommer att bli fint.

Ja, nu är det höst igen och det är så skönt. Inga heta värmeböljor och en hög och klar luft att andas när man kommer ut på morgonen. Mio och jag brukar öppna dörren till stugan och "känna på dagen" som jag säger till honom. Ett ögonblick av dagen vi båda tycker om att göra tillsammans. Sen ger han sig ut på strövtåg medan jag numera oroar mig nästan varje minut han är borta en stund längre en han brukar.

Han är sjutton år och ingen vet hur gammal MIN katt kan bli. Men han kommer nog hem om han känner det minsta trötthet hoppas jag. Det vore inte roligt om han ligger ute nånstans och somnar in för gott.

Men jag har ju faktiskt fått höra vad han själv sagt om den saken. Hur då? Genom Maria förståss. Hon som kan prata med hundar och katter. Nej, jag skämtar inte, och dessutom tror jag nog på att hon kan, för hon har skrivit ner saker Mio och Tjejen (vår andra katt) sa när hon lyssnade på dem.

Och det hon skrev visste ingen mer än vi i familjen om. Och vi känner inte henne sen förut. Ingen information har gått till henne inför det mötet. Men en upplevelse var det. Men Mio har i alla fall sagt att han vill vila i trädgården när den dagen kommer och han har lovat att visa tecken på när han inte vill vara med längre, så han kommer nog att bli jättegammal trots sina onda och krokiga leder.
Spännande att se hur det blir!

Och det här är Tjejen när hon somnat in i mitt knä hos veterinären nov 2007 efter att ha genomgått en stor operation 6 mån före och blivit av med tumörer i sin vänstra juver. Men under de sex månader som gick sen fick hon samma i höger och då tyckte vi det var för tufft för henne. Denna glada lekfulla 14-åriga katt som givit oss så många roliga stunder och mycket kel och gos, fick då somna in och vår sista ögonkontakt sa att det var rätt gjort. Men svårt är det.

Jaa, så här är ju livet. Man går från glädje till sorg även i en blogg. Nu ska jag packa för bilturen till landet och tillbringa helgen i stugan och trädgården. Ha en skön helg alla ni fem som ser min blogg. Jag uppskattar er mycket.

mystra