Återigen vill jag påstå

att tiden går så rasande fort. Det är ju otroligt att vi redan är inne i april månad. Men det är bara att hänga med så gott det går. Jag är pensionär och borde ha hur mycket tid som helst. Men det har jag inte. Jag vaknar på morgonen vid 7- halv 8 ca och tar en dusch och sätter mig vid köksbordet för att äta frukost. Obligatoriskt på mitt frukostbord är alltid DN, Yogurt, en smörgås med ost ibland nåt annat pålägg och ibland även lite grönt på, 1 glas vatten värktabletten, någon frukt efter. Ibland byter jag ut yogurt mot gröt eller fil med flingor. Ibland äggfrukost. Det viktigaste är DN och korsordet i den eller annat korsord om DNs är för svårt. Jaa, sen sitter jag där till 10, halv elva och ibland faktiskt längre. Det beror på hur svåra korsord jag tagit till mig. Men jag har svårt att sluta förrän jag har klarat av dem. När jag nu skriver det här så ser jag att halva dagen går ju åt till frukost. Men mysigt är det efter ett långt arbetsliv med tidiga mornar för barn och arbete och restider in till Stockholm där jag alltid har arbetat. Men för barnens fritids skull så flyttade jag ur stan i slutet på 60-talet. Vi är fortfarande kvar utanför allihop. Ingen vill flytta in till röran och avgaserna igen. På den tiden kunde ju barn vara utomhus på sin lediga tid, och de gick till och från skolan och sina aktiviteter. Så är det ju inte längre. Ledsamt för barnen får så lite träning i all social samvaro med både andra barn och vuxna. Det är väldigt viktigt de får träna sin förmåga att prata med och förstå andra människor, och utifrån dessa kontakter skapa sig ett socialt eget beteende.

Jaja, tillbaka till min vardag. Jag älskar min dator och min mobiltelefon. Utan dessa blir det en ganska tråkig vardag för en pensionär som inte har arbetskamrater kvar att umgås med. Och de flesta i min familj och vänkrets arbetar. Men med mobilen kan man få bilder på barnbarnen och allt möjligt annat kul man ser och vill skicka vidare.
Går på kurser, målar akvarell, skriver, trädgårdsträffar, fotograferar, släktforskar. Jag försöker också att få träffa mina små barnbarn åtminstone ett par gånger i månaden, men det är sällan jag hinner med det. Som reumatiker och pensionär är det också en hel del läkarbesök att passa. Nu förstår jag vart tiden tar vägen. Tänk att man ska behöva skriva ner det så här för att få överblick över sin vardag. Säger som mormor sa förr "ja, jag säger då det". Nu är man där själv. Tänk vad tiden går......
Fixade de flesta av mina pelargoner i helgen