och det betydde för många år sedan en ny kappa, nya skor och gärna en ny handväska och handskar också. Jisses, det känns som om det vore hundra år sedan. Men man skulle absolut byta till sommarkappa den dagen och de allra flesta gångerna stod man vid elden och frös. Man ägde då en egenskap som kallas "fåfänga" och den har vuxit bort, bleknat, ersatts med sunt förnuft förmodar jag. För inte går jag ut i en tunn sommarkappa nu när jag har en go och mysig dunjacka, härliga yllevantar från Gudrun Sjödéns, och en helt underbar lila stor, mjuk yllehalsduk som jag köpte i Rom i oktober, och faktiskt riktigt sköna och snygga skor med låg klack. Ja, ja, jag förstår, tantvarning eller..... So what, vid min ålder har man rätt att göra som man vill, se ut som man vill, och dessutom trivas med det. Det är förunderligt att man slutar jaga eller jagas av det andra könet i och med 60+, för där gick min gräns. Visst var det roligt ibland, men inte alltid. Men uppskattning behöver man livet ut. Men nu blir jag gladare för en komplimang om intelligensen än kläderna. Men det är klart, jag följer inte modet längre som förr, men är väl fortfarande intresserad av att se skaplig ut i alla fall.
Nu byter jag färg till hjärtats röda av en speciell anledning. Min make har hamnat på sjukhus sedan i torsdags för hjärtinfarkt. Det har gått bra och han kanske får komma hem i morgon. Men det blir ändå en liten chock att det så plötsligt som från en minut till en annan kan bli en livsfarlig situation. Alltså gränsen mellan liv och inte liv är bara nån minut om man inte lyssnar på sin kropps varningssignaler. Så nu ska vi gå igenom försäkringar och liknande för att veta och notera för familjen hur det ser ut om vi faller ifrån plötsligt. Varför måste nåt hända innan man förstår det. Men jag hoppas att han får komma hem i morgon för nu har jag fått bestämma i fyra dagar över fjärrkontrollen till TVn och det räcker. Det finns ändå ingenting att titta på.
Här sitter vi på Vinöns värdshus varje midsommar med goda vännerNu önskar jag alla en fin vecka och slit lagom och tänk på hälsan. Man har bara ett enda liv.Tusen kramar till er alla
Valborg ja...
SvaraRaderaVilka minnen. Folkparken. Brasa, sång, spunnet socker, glass och så en korv med bröd när man gick hem frusen och trött.
I en för tunn jacka, för den SKULLE man ha. Nya fina skor. Kjol och strumpbyxor. Vita nylon hade jag...
Så ballongen. Självklart en ballong med hem.
Man sov gott när man la sig.
Vaknade upp och visste att nu var det Folkets Park nästa. 1 maj tåget. Musiken, musik korpsen som spelade och slog på trumman.
Så kom motorcyklarna och bilarna....
Så gick man efter de sista metrarna upp till Folkets Park.
Där var det mycket folk. Tivolit var inte öppet ännu, för det skulle först hållas 1 maj tal. Det tog ju aldrig slut....
Men så...
Äntligen. Karusell efter karusell fick man åka. Det kostade en femma...
Mera spunnet socker, mera glass och så den där korven. Kokta med stark senap....
Efter ett par timmar fick mor och far nog. Så då gick vi hem.
Frusna, lite trötta och tyckte att det var den bästa första maj någonsin. Men det sa man året därpå med. Och året efter det...
Här i nabolandet firar man inte valborg. Det är lite trist. Men så är det. Olika traditioner i olika land.
Så trist med din make. Hoppas det går bra med honom. Håller tummarna för att han får komma hem i morgon.
Hör av mig på mailen ang hästen och katten :D
Kramen Synnöve.